Ny artikelserie: Taktikern
Hoyzer Boyz Grusplansredaktion presenterar stolt sin nya fotbollskrönikör Taktikern, som i en serie artiklar ska bilda lagledare och korpbollsspelares i sjumannafotbollens taktiska rävspel. I första avsnittet får vi en introduktion till hur man översätter det etablerade 4-4-2-systemet till sjumannalag.
Sjumannafotboll anses av många kännare vara den ultimata formen av bollsport. Planen är lättöverskådlig, spelvändningarna är snabba och man slipper godtyckliga offsideavblåsningar. Trots detta handlar i princip all litteratur i ämnet fotboll om det relativt ointressanta elvamannasystemet. I denna artikelserie kommer jag ge er verktygen för att översätta befintlig elvamannalitteratur till sjumannasystemet.
4-4-2 minus 4 ger säkra segrar
Jag tänkte börja med att förklara grunden till hur spelarna ställer upp sig på planen. I elvamannafotboll är det absolut vanligaste spelsystemet det som kallas 4-4-2. Det ger ett stabilt försvarsspel utan att offensiven blir alltför lidande. Det är ett system som är väldigt enkelt att översätta till en sjumannauppställning trots att alla spelare inte får plats på planen (se figur 1a). När man flyttar över till sjumannaplanen blir endast fyra av utespelarna kvar.
Skillnaden mellan adaptionsmodellerna handlar om vilka spelare som ska in på de två återstående platserna. I modell 1 väljer man att minska bredden och plockar in forwards (se figur 1b) och i modell 2 minskar man längden och plockar in ytterbackar (se figur 1c).
Den förstnämnda lämpar sig om man i en elvamannauppställning spelar med defensiva innermittfältare och s.k. moderna ytterbackar, den sistnämnda (figur 1c nedan) lämpar sig om man spelar med ett rakt mittfält och omskolade mittbackar som ytterbackar. Man vinner inga krig utan ett stabilt försvar.
Nu är inte verkligheten på gruset riktigt fullt så enkel som den kan te sig på gräset. Det minskade utrymmet per spelare och grusets överlägsna egenskaper gör att dessa modeller måste korrigeras av en utbildad taktiker. I sjumannafotboll är en rak fyrbackslinje med ett par defensiva innermittfältare en vinnande väg för säkra segrar.
Genom att skapa en solid mur på egen planhalva med en förstärkning i mitten fastnar motståndarna på mittplan. Frustrationen ökar och allt efter som matchen lider börjar de tappa bollar, vilket skapar möjligheter till chansskott på distans. En genomsnittlig sjumannamålvakt tappar in 19 % av dessa skott. Så 20 långskott resulterar i en komfortabel 3-0-seger.
Tillbaka till modifieringarna (se figur 1d och 1e). De resulterar i teorin i exakt likadana uppställningar, men praktiken har lärt oss att i att modell 1 sätts innermittfältare och forwards i roller de är obekväma med.
Av den anledningen förespråkar jag modell 2 för i princip alla typer av motstånd (det finns undantag som jag kommer ta upp när ni läsare är mogna för detaljfokus). I figurerna visar jag även de löpningar varje spelare kan ta för att skapa press på bollhållaren. Detta är ett effektivt vapen om motståndarna försöker sig på teknisk macarena-fotboll.
Som avslutning skulle jag vilja exemplifiera lämpliga spelare enligt ovan redovisad modell i en sjua baserad på svenska landslagsspelare.
Rio-Kalle Svensson
Olof Mellberg Björn Nordqvist Glenn Hysén Sven Dahlkvist
Johan Mjällby Stefan Schwarz
I nästa del kommer jag ta upp volleyboll-uppställningen.
Andra artiklar av Taktikern:
Taktikern 2: Förnedringsfotboll
Taktikern 3: Spelartyper
